Shit vilken helg, jag är helnöjd och helt slut! Det har varit en grymt rolig kick off, de andra i gruppen är riktigt sköna människor (än så länge) – sociala, pratglada och öppna, roliga… och ingen av oss röker, lustigt nog.
Jag var alltså nere i Lund i helgen för att vara med på en första workshop med ett projekt som heter Wake Up Squad. Det är min vän Svens projekt, ett slags litet projekt han har vid sidan om Wake Up Call. Får se om ni hänger med genom hela texten nu då…
TÅG PÅ EN FREDAG
Jag satte mig på tåget i Sundsvall vid sextiden på fredag kväll. Det blev Ahlgrens bilar och film – Observe and Report, en ganska gullig film om en lätt förståndshandikappad vakt på ett köpcenter, som tar jobbet på alldeles för stort allvar och är hopplöst förälskad i ett självuppblåst ego på sminket.
Stockholm kom jag till vid halv tio-tiden. Efter att ha investerat i senaste numren av Runners och DV Mode satte jag mig ner i en soffa med en kaffe och väntade. En och en halv timme senare tog jag den lilla resväskan jag lånat av Matilda från Åland och rullade den i riktning mot SJ:s nattåg mot Lund. Jag upptäckte till min förtjusning att jag hade plats i sovvagn och inte liggvagn. Det betyder trebäddskupéer istället för sexbädds, handduk på huvudkudden och täckte och riktiga lakan samt väckning.
LÖRDAG OCH HEMRESA
Vid sextiden morgonen därpå kom jag till Lund och fick hasta av för att inte råka åka vidare till Malmö. Därefter kom tre kvarts kylig väntan på tåget som skulle ta mig till Kristianstad. (Varför har Lunds central inte någonstans där man kan gå in när man väntar?) I Kristianstad hade jag sen en lugn frukost med mamma och pappa innan en hektisk eftermiddag på stan. Att åka hem en snabbis kom jag liksom på att jag skulle göra kvällen innan. Det var hur som helst superhärligt att träffa en del av de gamla vännerna igen, och mamma och pappa och katterna såklart. Det kändes ändå lite overkligt när pappa skjutsade in mig till stan – har jag verkligen varit borta över huvud taget?
MOT LUND OCH OÄNDLIGHETEN
Jag träffade min lilla vän Johanna (hon bloggar på envarning.blogg.se) vid tre och vi satte oss på tåget till Lund för den första träffen med Wake Up Squad… Det började på Svens kontor efter att vi samlats och hälsat på varandra utanför AF-borgen (Akademiska Föreningen) vid domkyrkan. Efter en lite annorlunda presentation (vi fick inte säga vad vi gjort utan hur vi är – intressant och effektivt!) och lite kravlös speed dating hade vi lärt känna varandra så smått.
Där var jag, Sven och Johanna, Astrid som pluggar ekonomi i Göteborg, Martin som pluggar statsvetenskap i Lund men kommer från Stockholm, web-Jonas och Carl som också de bor i Lund. Vi snackade lite internkommunikation och beslutsprocesser innan vi med hjälp av “instant feedback” enades om att vi var hungriga. Vi bestämde oss för att åka till Ica och handla, vilket vi gjorde, och det blev tacopizza för hela slanten. En awesome sådan. Sedan kom nästa lära känna-övning. Fiesta. Awesome, den också. Sen kan vi ju lämna det därhän.
SLEEPY STILL SERIOUS SUNDAY
Söndag morgon vaknar jag upp med Johanna bredvid mig i sängen i vardagsrummet i Svens lägenhet. Astrid ligger på soffan. Jag ser mig omkring och det är glas, Våghalskort och bollar från Emelies, Svens flickväns, bollhav över hela rummet. (Men det var grymt kul!) Vid halv tolv har vi masat oss upp ur våra sängar och lämnar slagfältet för att träffa de tre andra grabbarna och äta brunch. Och – med risk för överanvändning – den var helt awesome. Det var Mexikotema så förutom det vanliga som fil, mjölk, flingor, müsli, juice, kaffe, bröd, scones, olika pålägg, våfflor med glass, grädde och sylt, brownies, hallonpaj och äppelkaka med vaniljsås, fruktsallad, äggröra, bacon och bönor fanns där köttfärspaj, pizza och nachochips med olika såser. Jag dog lite.
KLIMATPRAT
Sedan var vi så mätta att vi inte åt förrän vid åtta på kvällen. Då hade vi grundat med lite brainstorming kring klimatfrågan, vad som händer i världen just nu och sustainability, alltså hur vi ska kunna leva i världen utan att överanvända den. (Det är blott en tolkning, det är grymt svårt att översätta ordet sustainability.) Vi fick ju inte glömma den bakomliggande anledningen till att vi samlats i Lund.
Så vi pratade om den globala uppvärmningen och om hur den kan komma att leda till extrema väderlekar, minskad välfärd och otrygghet – framförallt i U-länderna. Vi pratade om hur jordens befolkning kommer öka något enormt och vara uppe i runt 9 miljarder 2050. Vi pratade om levnadsförutsättningar som kommer försämras – försvunna kuster, mat och vatten, gifter… Sedan kom vi in på risken för konflikter kring resurser och den stora mängden människor som kommer var på flykt från dessa i framtiden.
Vi pratade också om minskad biodiversitet, något som inte låter så upphetsande men är desto mer alarmerande. Det handlar, ungefär, om hur näringskedjan och ekosystemen kommer rubbas då nyckelarter försvinner – och om detta och vilka konsekvenser det kan få vet vi människor väldigt, väldigt lite. Efter det kollade vi på The 11th Hour och diskuterade lite om vad de sa i den – varför det händer som händer i världen just nu och vad som kan göras åt det. Det kommer mer om det här vad det lider!
EN KVÄLL PÅ ETT TAK
När det började bli kväll flydde vi allvaret i Svens lägenhet och klättrade upp på AF-borgens tak. Där beundrade vi utsikten över ett höstigt Lund och njöt av solnedgången. Efter det kyliga lilla äventyret satt en stunds bastande i bastun där uppe på taket verkligen på sin plats. Fina grejer, det.
När vi bastat klart var Astrid tvungen att lämna oss och åka hem till Göteborg. För oss andra blev det hamburgare på Viggos vid centralstationen samt lite planering och synkronisering av våra kalendrar. Därefter cyklade killarna som bodde i Lund hem till sig. Vid tjugo i tio tog Johanna tåget hem till Kristianstad och vid tjugo i elva klev jag på tåget till Stockholm för att åka upp till Fränsta. Eller, jag skulle ha gjort det om det varit i tid men det kom typ fem över halv tolv…
Det finns en riktig motsvarighet från AF-borgens tak. Kommer snart!
MÅNDAGEN
Jag rullade mina väskor (för nu hade jag en till med mig, en snygg röd en som jag fick av mamma och pappa) genom Fränsta vid kvart över elva på måndagsmorgonen. Halv tolv gick jag till matsalen för att äta lunch med resten av skolan. Jag mötte artist-Cajsa på vägen och hon sa ”Välkommen hem!” Ååh… Sen smög jag in i matsalen och ställde mig bakom Alicia och Fanny i matkön. ”Hej…” I nästa stund blev jag överröst av kramar. Fina skolan med fina vännerna. :)
