Några av er berättade att Ernst Kirchsteiger satt och limmade, jag citerar, “Maja-kakfat” i Jul med Ernst (del 2, 26:40 in i klippet) igår. Så himla roligt!
Förrförra sommaren började jag och mamma experimentera med vackert gammalt uddaporslin vi hittade på loppisar och second hand under våra helgutflykter.
När vårt vardagsrum såg mer ut som en porslinsverkstad än ett vardagsrum och alla våra släktingar fått kakfat i både julklapp och födelsedagspresent fick vi idén att vi skulle sälja pjäserna på marknader. Så det gjorde vi, tillsammans med smycken vi tillverkade av gamla vintageknappar. Det var hur kul som helst!
Faten är perfekta på buffébordet för att skapa olika nivåer, för att servera frukt, kakor, godis, bröd eller vad som helst på. Du kan ha dem på skrivbordet eller i hyllan för allt från smycken till kvitton eller bara som de är.
Mellan faten kan du sätta porslinsljusstakar eller silverljusstakar, kaffekoppar, äggkoppar, lampfötter eller vad du nu hittar för spännande.
Det kan vara vanskligt att använda glas, trots att det är så vackert. Den här småblommiga sötsaken gick sönder när jag packade den. Min personliga favorit är att limma ihop bottnarna på två koppar och sätta de mellan faten. Men det har ni säkert redan förstått. ;)
I programmet använder Ernst något som heter montagelim. Själva använde jag och mamma genomskinligt tvåkomponentslim från bildelsfirmor. Jag har också hört att man kan använda något som heter stenlim men jag vet inte riktigt hur det funkar. Jag tror att dessa lim går att hitta på hobbyaffärer. Googla annars.
Tvåkomponentslim sitter som berget och tål vatten, man får bara vara snabb med att gnugga bort det som tryckts ut med en bomullstops man blött i munnen och kanske med något vasst, som ett knivblad. Se förresten min (förvisso något uråldriga) kakfatstillverkarguide här.
En rolig sak med den här kakfatshistorien är att när jag flyttade till USA började jag och min Rotaryklubb där att tillverka kakfat för att samla ihop pengar till olika välgörenhetsprojekt som deras klubb engagerade sig i. Kvinnorna i min klubb blev helt hooked, speciellt min älskade trustee Barbara som sitter längst ut till höger på bilden till vänster (mellan oss sitter min fina värdmamma Debbie), och bara under några månader i våras fick vi ihop ungefär 1.000 dollar. Savannah Morning News skrev en trevlig artikel om oss och lyckades täcka in både Jantelagen, klimatengagemanget och Rotarystipendiet som tog mig till den amerikanska södern till att börja med: Swedish student makes impact on Savannah art community.
Some of you told me that a Swedish TV show created “my” cake stands yesterday. How awesome isn’t that? :) A couple of years ago me and my mother started combining beautiful plates, cups and candle light holders that we found on flea markets and second hand shops.
When I moved to the US me and my Rotary club copied the concept and began raising money for various charity projects. During a few months last spring we raised almost 1.000 dollars. Savannah Morning News wrote a nice article about it and managed to cover both the “Jante law”, my sustainability work and the Rotary scolarship that took me to the South in the first place: Swedish student makes impact on Savannah art community.
