Jag vill tipsa om något. Jag fastnar lätt och ofta på TED Talks, TED.com, hemsidan med massvis av inspirerande, fascinerande, geniala och oftast väldigt roliga ”prat” från olika sorters människor från hela världen. Jag tycker att det är en helt fantastisk sida.

(Några favoriter on the top of my head är hjärnforskaren som fick uppleva sin egen stroke, tjejen som förlorar benen och blir professionell skateboardåkare, mannen som menar att skolan dödar kreativiteten och så svenska statistikgurun Hans Roslings underfundiga videor om globala trender inom hälsa och ekonomi förstås.)

Videon jag såg ikväll som jag vill tipsa om är Leslie T. Chang: The voices of China’s workers. Leslie är en kvinna som skriver och rapporterar om de liv som arbetarna i Kina lever, med fokus på kvinnors upplevelser. I den pågående debatten om globalisering saknas arbetarnas röster – de miljontals människor som jobbar på fabriker i Kina och andra framväxande länder där de tillverkar kläder, väskor och Ipads som säljs över hela världen. I den här filmen har Leslie sökt upp kvinnor i en av Kinas blomstrande megastäder och berättar deras historier.

Man glömmer som sagt lätt bort - eller borde jag uttrycka det undviker gärna att tänka på? – att precis allting vi omger oss av hemma och klär våra kroppar med har tillverkats av ett par händer någonstans, som regel långt ifrån Sverige, och att till detta paret händer hör med ganska stor säkerhet ett ansikte. Ett ansikte som sitter på en människa med två ögon som speglar en själ. En person med drömmar, som du och jag, och med förhoppningar och förväntingar på livet.

Sättet vi konsumerar och köper tonvis av kläder varje år på överanvänder inte bara jordens vattenresurser och förgiftar människor och miljö i de fattiga länder där fabrikerna oftast ligger förvisade. Sättet vi tanklöst konsumerar på kommunicerar i realiteten att vi accepterar ett system som automatiskt nedvärderar vissa människor. Har ni tänkt på det? I verkligheten blir det resultatet av vår oskyldiga shopping. Och det suger att försöka föreställa sig.

Det blir rätt mörkt. Jag gillar inte den här delen av miljödebatten. Det finns ingen quick fix som kan lösa problemet på en gång, det finns inget snabbt svar att googla fram eller en ångraknapp att trycka på. Du kan inte ens välja Ctrl+Alt+Delete och stänga av hela skiten.

Det är tur då att det finns tusentals och åter tusentals av människor som jobbar fram nya lösningar (“nya lösningar” är för övrigt miljödebattens kanske tröttaste ord) varje dag. Nu senast snubblade jag över snygga konceptet NICE, Nordic Initiative Clean and Ethical. De hade en sån makalöst pedagogisk bild över sin modell för smart konsumtion att jag var tvungen att lägga upp den. Så här tänker de kring hållbart mode:

Känner du till din t-shirts vanliga livscykel? Först plockas råmaterialet, bomull (vattenkrävande och besprurat med kemikalier). Därefter görs bomullen om till fiber som blir till tråd och vävs till tyg, som kanske bleks eller färgas eller trycks eller sandblästras (mer kemikalier i bearbetningen, utsläpp och många febrilt arbetande och ofta lågavlönade händer här). En design bestäms och plagget sys upp i fabrikerna (lite fler barnhänder sätts i arbete), transporteras från fabrik till lager och så ut i konsumtionscirkusen där vi ser den rykande färska t-shirten på modellen i tidningen.

Så vi traskar till H&M där vi plockar upp den (från stället med trettio identiska kopior) och använder den. Litegrann. Och så tvättar vi den med kemikaliespäckat tvättmedel och sköljmedel, torktumlar den och kanske till och med stryker den. Andra gånger får t-shirten hänga kvar oanvänd i garderoben, intakt med lapp och allt. Så åker den ut i en amibitiös vårstädning och hamnar i soptunnan, där den ofta körs i lastbil och dumpas på en stor, miljöfarlig sopstation och THE END.

NICE lobbar för medvetenhet genom HELA kedjan, från produktion till konsumtion – och återanvändning. Faktum är att under hela livscykeln är där småcirklar som symboliserar att var och en av handlingarna under vägens gång påverkar andra delar, och påverkar helhetsbilden. Smart design från företagen påverkar konsumentens beteende och som konsument influerar dina vanor företagen. Mer konkret – en tröja av bra kvalité hamnar inte på sopstationen så fort du tröttnat på den, utan tar ett eller kanske två små varv till hos andra konsumenter därför att den fortfarande håller. Eller också blir du inspirerad att ta bättre hand om tröjan och på så vis förlänga dess livstid.

Företag som erbjuder eller uppmuntrar till lagning eller omsömnad förlänger också livet på kläderna. Genom att samla in gamla kläder och återanvända tyget till nya plagg minskar de avfallet. Genom att människor kommer på nya, produktionssmarta tyger av typ ananasfiber eller konstgjorda fibrer behöver produktionen inte tära så mycket på jordens resurser. Dessutom kan modetidningar och konsumenter som du och jag vinkla vår syn på mode en smula ifrån den rådande konsumtionshetsen och tagga ner, inte kräva nytt varje månad.

Vi kan välja att ta ansvar för att klädproduktionen går rätt till och vi kan göra det genom att göra medvetna val, där vi står, idag. Shoppa mer second hand, låna av vänner (eller främlingar), leta efter miljövänliga märken, ekologiska tyger och alternativa fibrer, lära oss miljömärkningarna och tjata på våra favoritaffärer att ta in kläder med dem om det inte finns, vårda våra kläder och skor, lämna till skomakaren, sätt på nya knappar, byta dragkedjor, tvätta bort fläckar osv, för det vi bär är egentligen ett komplicerat hantverk som har färdats genom många par händer och borde uppskattas mer. Att slösa som vi gör är inte försvarbart ur någon synvinkel och dessutom jävligt fantasilöst och osexigt, tycker jag! Håller du med?

 I watched the TED talk by Leslie T. Chang: The voices of China’s workers, about the forgotten people of the fashion industry the other day. I then discovered NICE, Nordic Initiative Clean and Ethical, and had to share their super pedagogical illustration of the the fashion industry as it is today–and how it could look. I think that we all, everyone from consumers to companies to media,  need to leave the current unimaginative and unsexy mindset behind us when it comes to fashion and consumption. The textile industry needs sustainable solutions–on all stages in the life cycle of our clothes.