Hejsan hoppsan! Det här är ett jättelångt inlägg som riktar sig till de som funderar på att gå på Ålsta Folkhögskola, framförallt Modedesignlinjen.
Jag får så många kommentarer och mail med frågor från folk som undrar om skolan och flera söker på skolans namn varje dag och hamnar här på bloggen. Eftersom att jag är hjälpsam av naturen och själv en googlemissbrukare oavsett valet gäller middag eller framtid, tänkte jag att det var lika bra att samla alla mina svar på ett ställe att hänvisa till i framtiden. :P
Alla mina inlägg från Ålsta-tiden ligger för övrigt under den här kategorin: Livet som modedesignelev på Ålsta folkhögskola medan olika syprojekt finns här: Syprojekt. Där kan ni skrolla bakåt i tiden och läsa om allt vi haft för oss och kika på bilder på vårt arbete, skolan och sysalen, boendet, lite fester och diverse roliga upptåg.
Om skolan
Här skrev jag när vi precis börjat om vad Ålsta var: Jag och Modedesign på Ålsta Fhsk. Jag vet inte riktigt vad jag kan tillägga. Folkhögskola är ett i allmänhet en supersjysst grej. Det är speciellt att plugga på folkhögskola, det säger alla och det är faktiskt sant.
- Folket
Skolan hade runt 50 elever när jag gick där så det är en liten skola. För oss var det så att efter den första smekmånaden (och fram till de sista veckorna innan sommaren) hängde vi mest i de grupper som bildats och med andra ibland. Jag antar att det är sånt som ändras från år till år och beroende på vilka människor som går på skolan.
Folket kom från alla möjliga delar av Sverige, alltså verkligen från Malmö i söder till Storuman i norr. Vilket var riktigt skönt för en massa nya intryck… men sorgligt efter att vi skilts åt eftersom det är svårt att träffas igen. De flesta var födda -90, var alltså 19 år, men det fanns några 91:or och, många 89:or och däromkring samt ett litet gäng äldre, från 26 till den äldsta som var kanske 35.
- Byggnaderna
Det finns ett hus – Nygård – där det är expidition, matsal, gympahall och ovanför det två korridorer. Ett hus – Skolhuset – där det finns datorsal, journalisternas datorsal, lärarrum, bibliotek, tidningsrum, lektionssal och grupprum. Ett hus för konferensgäster. Ett hus med sysal och ateljé/aula, fotostudio, lärarrum och lektionssal. Ett hus – Västgård – med två korridorer, tvättstuga och lärarlägenheter. Stugor, fyra för eleverna och ett gäng bakom dem för konferensgäster och liknande. Allt detta ligger på ett litet område så det är aldrig mer än 100 m att gå till något av dem.
-Miljön
Läs om den under “Om att bo i skogen” istället.
Om internatet
- Boendet
Antingen bodde man i korridor i något av de stora husen eller i någon av stugorna som låg bakom. I stugorna bodde man fem i varje stuga och delade på kök+allrum och två toaletter med dusch i. I korridoren bodde man tre till tio (beroende på hur folk flyttade etc. men alla korridorer hade tio rum) och delade på kök (bild), allrum (bilder här och här) och tre toaletter samt tre duschar i ett duschrum. Alla delade på tvättstugan (bild).
Jag bodde i rum nr 3 i Västgård nedre, på första våningen alltså. Här och här ser ni hur mitt rum såg ut. Det var helt okej rum, man kunde bo i ett stort eller ett litet. Det var dock lite väl kallt på vintern. I allrummet hade vi först en gammal tjock-TV med en trasig video (!) som det satt fast en Torsk på Tallin-VHS i. Den byttes som tur var ut efter ett tag.
Något mer som verkligen skulle behöva bytas ut är soffan. Det var en hörnsoffa och i den lärde vi oss vad träsmak i baken verkligen betyder. En-två timmar framför TV:n och du hade ont i rumpan, på riktigt. Den var trots det väldigt mysvänlig. :) Köket var okej, lite väl snuskigt ibland så det sattes upp en del lappar, men det beror också på de som bor där. Vi hade nog fräschast kök överlag. Det var lite dåligt utrustat dock, det fanns brödrost, vattenkokare och kaffekokare men ingen toast, mixer, elvisp eller potatismospressare och annat nimt.
- Maten
Mat i skolans matsal ingick i internatet och det innebar frukost (bra med gröt och olika bröd, ägg m.m. tyckte jag), lunch (med efterrätt varannan dag), eftermiddagsfika/-frukt och middag. Maten var nog det som flest hade svårt för i år, det var ganska mycket rabalder om den, att den inte var god, halvfabrikat från Polen, inte tillräcklig, mattanterna visste inte vad den innehöll etc. Förhoppningsvis har de tagit åt sig av kritiken och blivit bättre, för när maten var god så var det verkligen gott. :) Efterrätt och bakfika är för övrigt ett plus i kanten.
På helgerna fick man fixa mat själva. Vi lagade inte så mycket tillsammans som jag hade trott att vi skulle göra utan istället frös man in den överblivna maten och hade till andra helger.
- Folket
Tja, jag skrev ju en del om folket under “Om skolan” så ni kan läsa där. De allra flesta som gick på skolan bodde på internatet. Jag var extremt nöjd med min korridor efter att folk flyttat färdigt och så där och underbara Familjen skapades. (Man kommer väldigt nära varandra och blir mycket tighta när man lever så där inpå varandra varje dag.)
- Kostnad
Hyran inklusive vardagsmaten kostade 3800 kr, eller 3400 kr för ett litet rum tror jag. Sen fick man ju handla mat för helgerna. Det fanns en skolbil att hyra och om man skulle någon annanstans än i skolärende fick man betala för bensinen själv. Tåg till Sundsvall kostade typ 75 kr. Träningskort på Sporthallen kunde man köpa och det kostade 450-950 kr beroende på om man skulle ha ett pass eller alla pass, men som Ålstaelev hade man 200 kr rabatt. Det fanns ett okej gym som man fick gå till gratis en gång i veckan och annars kostade en tjuga för en timme, och simbassäng för en tjuga också.
Om utbildningen
-Förkunskaper
Ett par stycken hade gått modedesigngymnasium innan, en del hade sytt lite på egen hand och några med mig kunde inte alls sy innan vi började där. Trots det fick vi alla fram helgrymma kollektioner till modevisningarna. Lika olika var det hur pass bra folk ritade och hur mycket mönsterkonstruktion man kunde men det gick liksom ändå, man lär sig så otroligt mycket och utvecklas superfort.
- Kurserna
Vi läste följande kurser: sömnad (297 h, såg ut så här), mönsterkonstruktion (90 h, kunde se ut så här), textiltryck (45 h, bilder), presentationsteknik (54 h), textil form (54 h), kollektion (112 h), modeillustration (45 h), färg och form (72 h, bilder), stilhistoria (22,5 h) och materiallära 22,5 h).
Så här såg schemat ut. Mönsterkonstruktion på måndagar alltså, torsdagar och fredagar sömnad och tisdagar och onsdagar olika lektioner i block om ca 3 veckor. Vi läste alltså t ex färg och form i 3 v, modeillustration i 2 v efter det och sen presentationsteknik i 3 v.
- Undervisningen
För det mesta gick det till så att vi fick i uppgift att sy t ex en kjol på temat “festival”. Det stod en fritt att tolka temat men efter ca 3 veckor skulle man presentera plagget inför klassen och förklara hur man tänkt och vad man gjort och gärna visa ett par skisser.
Det gick i princip till så här att vi skissade en idé och “stämde av” den med läraren. Sen åkte vi och köpte tyg och började konstruera mönstret med hjälp av läraren. Sedan gick hon igenom en generell sömnadsgång och så var det bara att börja. Från idé till färdigt plagg alltså.
Första uppgiften var “huvudsaken”, sen kjol på temat “festival”, liv (överdel alltså) på temat “ljud”, byxor på temat “din favoritdesigner” och sen väst och efter det kappa för de som ville eller hann. Sen efter påsklovet började vi med en fem veckor lång kollektionsuppgift inför den avslutande modevisningen. Inför modevisningarna satt vi ofta och sydde till inpå morgonen dagen därpå, vissa av oss dygnade till och med.
- Lärarna
I de största kurserna sömnad och mönsterkonstruktion hade vi Jenny respektive Åsa. I bild och form hade vi Nina och i de andra kurserna hade vi Åsa och ett gäng gästlärare som de flesta kunde sina saker. Jag tyckte väldigt mycket om våra lärare, de var kunniga, pedagogiska och kärleksfulla. :P Jag försökte suga så mycket kunskap som möjligt ur dem när de var där vilket gjorde att jag fick ut myckt av dem när jag pratade med dem och försökte förstå vad jag gjorde. För andra som inte jobbar så mycket med att fråga saker kan de nog ha verkat mer distanserade.
Jag tyckte det var bra att lärarna inte bestämde så mycket när vi planerade våra modevisningar och utställningar, hur ska man annars lära sig vikten av disciplinerat förarbete och ledarskap? Å andra sidan var det jobbigt när saker inte blev gjorda som de skulle, där hade kanske lärarna kunnat rycka in mer. Att vara lite mer vägvisare till fler utbildningar, jobb och projekt och sånt hade inte heller varit fel, men det hänger kanske mycket på en som elever hur drivande man själv är där.
- Olika projekt
För alla olika sömnadsmoment vi gick igenom (kjol, liv, byxa osv) hade vi en presentation inför klassen och ibland ställde vi ut grejerna utanför matsalen. Vi hade en modevisning i februari och en större visning i maj. Vi hade också en utställning på Kulturmagasinet i Sundsvall som vi sedan flyttade till Naturum i Borgsjö. Allt detta planerade vi själva från scratch till det faktiska genomförandet. Vi delade ut ansvarsområden som täckte allt från affischer, programblad och presskontakt till lokal, musik och modeller med allt vad det innebar.
För oss i modedesignklassen var isskulpteringsveckan (bilder) innan Glacialen obligatorisk. I en vecka fick vi stora isblock som vi högg i och gjorde ett rum med isskulpturer. I helgen kom finalen med visning av vårt isrum, konserter, modevisningar, utställningar och massor av knallar.
Saker jag saknat under året är att få fler inspirerande besök från yrkesverksamma personer (designer t ex), praktik och studieresor, åtminstone till skolor med textilutbildningar på högre nivå.
- Klassen
Sammansättningen varierar förstås från år till år och därmed känslan i klassen. Jag gillade verkligen min klass. Vi kom från hela Sverige och det var inte bara dialekterna som var olika utan våra stilar var också vitt skilda, vilket var väldigt kul. Plus att alla fick chans att utvecklas i sin stil och verkligen gjorde det. Jag vågar påstå att vi var en väldigt ambitiös, produktiv och kreativ klass med starka personligheter och mycket vilja och åsikter. Det gick inte alltid smärtfritt ihop men med mycket mötestid gick det. ;) Det blir en alldeles speciell stämning i klassen när man tillbringar så mycket tid tillsammans som vi gör i sysalen och det är den jag saknar allra mest nu i efterhand.
- Kostnad
Terminsavgiften låg på 1000 kr/termin. Utöver det betalade man allt tyg man använde inklusiver allt från knappar, dragkedjor, resår och mellanlägg till saker som pfifikus och kritor. Sax, nålar, måttband och linjaler kunde man låna. Symaskiner också, förstås, och mönsterpapper. Så det blev en del pengar ändå, jag har inte räknat ut hur mycket, men sen finns det ju en hel del mycket dyrare utbildningar där ute.
- Efteråt
Det är svårt för mig att svara på hur den här utbildningen står sig i jämförelse med andra liknande men sådant har ni ju studievägledare till. ;) Det är också svårt att svara på vilka skolor man kan ta sig in på efteråt. Det beror nämligen väldigt mycket på dig själv och på dina mål, på hur ambitiös och fokuserad du är och på hur mycket du vill förstås! (Om du vet vad du vill ska du göra det klart för dina lärare så kommer de nog göra allt de kan för att hjälpa dig dit.)
Om att bo i skogen
Det här är nog en punkt som får många att välja/inte välja just Ålsta, så jag ska försöka hålla mig så nära sanningen som möjligt men kom ihåg att det här bara är jag och min åsikt.
- Miljön
Naturen är himla fin, Fränsta ligger som i sluttning ner mot Torpsjön eller Ljungan (jag fattade aldrig skillnaden). Det man kan promenera och springa fint längs med Ljungan på en stig via Vikbron och Byforsen, där är jättevackert i skogen oavsett årstid. (Lite höstbilder.)
- Träning
Skolan har en gympahall som inte är jätteutrustad men har grejer för tex innebandy, fotboll och badminton. På Fränsta sporthall har Korpen olika sjyssta pass att gå på. Här kan ni se ett träningsschema. Där finns också gym och simbassäng. Det finns ett elljusspår ovanför byn och så stigen längs med Ljungan då, nedanför. Det finns en skidbacke på Getberget 5 km bort och Åre kan man åka till på helgerna, ligger väl några timmar bort.
- Långt från stan
Det tar 50 min med tåg och kostar ca 75 kr att åka till Sundsvall som ligger 6-7 mil från Fränsta. (Östersund ca 12 mil åt andra hållet.) Det finns dock ett café i Ånge som ligger ett par mil bort. :P I Sundsvall hade vi uställning och modevisning och det är där vi köper tyg så man kom ändå dit ibland, kanske varannan vecka. Ibland åkte vi in och festade, fast tåget hem gick antingen klockan elva eller fem på morgonen. Som tur var hade jag en snäll moster och morbror vi kunde sova över hos.
Det var alltså påtagligt att man bodde mitt ute i skogen med ingenting att göra. Det var dock bra av den anledningen att man fick tid att verkligen fokusera på sömnaden och tecknandet, något uppskattade jag grymt mycket. Det var liksom just därför man kunde utvecklas så himla fort. Ibland var det tråkigt och oinspirerande dock att inte kunna gå ner på stan och titta på folk, men man fick leta inom sig själv och det har nog bidragit till att man blivit säkrare i sin stil.
Att komma bort från vänner och folk du känt länge gör att du kan utveckla din personlighet och din stil på ett sätt som inte är begränsat som det var innan. Förut hade du kanske din – mer eller mindre – bestämda plats eller roll i gänget/skolan/på jobbet/träningen. Du var på ett särskilt sätt och folk hade vissa förväntningar på dig, så där som det oftast är. Man behöver inte vantrivas med det här och det behöver inte vara fel, men att få ett andrum och slira över på lite andra spår kan vara nyttigt. Du får chans att hitta den ultimata kombinationen av faktorer som gör dig till den peron du vill vara i livet.
Ditt val
Så, det var det. Nu sitter du antingen där och har bestämt dig för något och är supernöjd och belåten eller så är du, om möjligt, ännu mer förvirrad än innan. I så fall säger jag bara: gå på magkänslan!
Och om du undrar över något mer specifikt eller vill höra lite obloggvänligt skitsnack är det bara att fråga på. :P
