Idag kom H&M-katalogen. Massor av fina kläder fanns där men ingenting för mig. På sistone har jag blivit ganska “anti” H&M och andra sådana företag som bara kopierar (visserligen gör de det bra) och säljer billigt i stora mängder till allt och alla.

Visst blir jag duktigt sugen på att shoppa men någonting hindrar mig. Jag tror det är det faktumet att om jag plockar en väska på Gina Tricot och köper den, hänger det tio till kvar som snart kommer köpas av andra människor. Eller när säsongen är över kasseras eller säljas på outlets därför att de mist det uns av modevärde de trots allt haft. Det känns inte så sexigt.

Inte för att jag fyndar Gucciväskor på second hand varje vecka eller bara bär sådant jag sytt själv. (Även om jag önskar att det var så!) Nej, den mest sannolika anledningen till att jag dissar kedjorna är väl att jag plumpt sagt inte har några pengar just nu. 

Jag bara inbillar mig bara att den fåniga stoltheten jag ser i att envist vägra konsumtionshetsen, beror på andra mer moraliskt och politiskt korrekta saker. För jag erkänner ju aldrig mina misstag… Tanken är dock god och kanske en vacker dag, om jag låtsas och hoppas tillräckligt mycket, är jag där!


Skulle ha visat er fler men jag tog de bilderna i helt fel kameraläge.

Hur som helst, H&M-kataloger kan om inte annat vara bra av den anledningen att de bjuder på mycket inspiration. Idag har jag tränat på att rita poser. Gissa vem?





Jag kan stolt förkunna att jag ikväll stickat färdigt mitt livs första strumpa. Den och en till ska lilla kusinbarnet få.


Människostrumpa… Mobilstrumpa… Vibratorstrumpa?

Den har dock ingen häl så jag antar att det är lite fusk. Ungefär som när jag åt sushi för första gången med Linn, Johanna, Fanny och Alicia i Sundsvall den där gången när vi dansade till Slagsmålsklubben hela natten och jag tog vegetarisk. Och jag som svarade nej på frågan “fuskar du” när vi hade karaktärstest-ish med Tomas “Håkki” på textiltryckslektionerna. Å andra sidan svarade jag också nej på “erkänner du dina misstag”-frågan, haha…

I bakgrunden syns Finans-spelet och pappas fiol. Det är vad mina senaste kvällar bestått av. Förutom igår när jag skakade (jul)skinka på Martin&Martin tillsammans med Julia och 1018 andra kompisar och jag köade så länge för att få ut jackan och väskan att jag kände vinhuvudvärksbakfyllan komma redan innan jag ens nått fram till garderoben.


Jag tillät mig nästan åtta timmars sömn inatt och tog tåget ner till Köpenhamn vid 9.23. (Tanken var 8.50-tåget men bussen in till stan körde för långsamt.) På tåget träffade jag till min stora förtjusning två personer jag tycker väldigt mycket om – Julia H och min pappa! Så efter en angenäm tågresa hittade jag, ytteligare lite ”forsinket” till det nya NGO-samlingscentret Oksenhallen.

Till mitt stora förtret fungerade inte internet där heller, så efter att ha skrivit en del, laddat över bilder från kameran, tittat på Obamas tal inifrån Bella Center (som fullbordades med ett enhälligt buande härifrån Oknsehallen) och tagit del av Fossil Of The Year-galan (“grattis” Kanada!) begav jag mig ut i snön på Köpenhamns gator igen. Destination: internetcafé!


Man kan följa förhandlingarna inifrån Bella Center på stora skärmar.

Jag svängde inom Klimaforum bara för att kolla om internet på något mirakulöst sätt kommit igång men det hade det inte. Precis när jag var på väg att gå kommer dock en snäll italienare och tillsammans hittar vi till ett litet pressrum i källaren. Där det finns internet. Fina grejer! Nu har jag bloggat, ailat, skrivit ännu mer och fått kramp i händerna. Dessutom är jag dödshungrig.

Calle, Sven och Johanna från squaden är på väg hit. Kloan fea vi vara med på någon fotogrej där en massa människor ska stå med tända ljus. Sen ikväll blir det FEST. Ska bli grymt och så jäkla kul! I övrigt kommer helgen bjuda på födelsedagsmiddag, eventuellt mer fest, pepparkaksbak och mer födelsedagsfestande. Vilken helg!

Och grattis till Johanna som fått stipendie från skolan för sina insatser under hösten!


I tisdags träffade jag, Sven och Johanna Jerker från Kristianstadsbladet för att göra en liten uppföljning på den förra intervjun om oss i Wake Up Squad, Klimatgrupp: Tid för hjältar.

Redan idag kom den ut, Unga ger politiker underkänt. Jag är väldigt nöjd med den! Just nu är föhandlingsläget lika sexigt som det smutsiga snöslasket på Köpenhamns gator, men tiotusentals optimistiska och kreativa människor är samlade i Köpenhamn och det är extremt hoppfullt!

Dessutom tror jag att med det här klimattoppmötet har det kommit ett globalt uppvaknande som det verkligen var på tiden kom! Det enda negativa är att det känns som att de flesta tidningarna, åtminstone de allmänna och de som är gratis, fokuserar på demonstrationerna och oroligheterna.


Sven, jag och Johanna, tre glada squadisar. Foto: Peter Åklundh.


Det största för mig på COP 15 är inte att se miljöminister Carlgren vandra korridorerna på Bella Center var och varannan dag. Det största för mig är inte att filma intervjuer med utrikesministrar. Det största för mig är inte att ha Al Gore vandrande förbi mig tre meter längre bort. Det största för mig är inte ens gratismaten eller att få glänsa runt med en UNFCCC-badge.

Det största för mig är att höra Esther från Afrika berätta om hur hon letade efter skapligt rent vatten att koka till sin mamma precis innan hon for hit till klimattoppmötet i Köpenhamn. Det största för mig är att få se översvämningsdrabbade Tuvalus president fälla tårar under förhandlingarna.
    Det största för mig är att vända mig om på Maldivernas president Mohamed Nasheeds tal och se en stor, gul banner med texten “YOU ARE OUR GLOBAL PRESIDENT”. Det största för mig är att få höra vinnaren av Nobels fredspris, ärkebiskop Desmond Tutu, säga att ungdomarna är vad som ger honom hopp.


Vi lyssnade på Mohamed Nasheeds tal på Klimaforum – gripande! Se.

Ungdomarna är vad som ger även mig hopp och motivation. Jag letar ledare bland dem nu, för bland politikerna hittar jag inga längre. Idag begränsades tillgängligheten till Bella Center massivt. Idag fick samhällets intressen stå utanför Bella Centers dörrar och frysa. Besvikelse och frustration fyller mig som ung.
    Idag diskuterar statshuvuden och andra makthavare om vår framtid. De diskuterar om oss. Utan oss. Budskapet kunde inte varit tydligare, och inte mer deprimerande. “Nu kommer världens ledande politiker och makthavare, nu börjar förhandlingarna på riktigt och ni har inget här att göra. Ni förstår inte. Ni är för unga.” 

Sanningen är att det är ni som är för gamla, har jag lust att säga till dem. Sanningen är att år 2050 kommer ni att vara döda och begravda för länge sedan, hela högen. (Kolla kampanjen “How old will you be in 2050?”) Sanningen är att år 2050 kommer vi som är unga idag att sitta i den position ni gör just nu och på våra axlar kommer vi inte bara ha tyngden av ett utbränt jordklot att ta hand om, utan också tyngden av ansvaret över en miljard människor på flykt från miljökatastrofer och krig om jordens resurser.
    Vi har ingen aning om hur världen vi och våra barn ska växa upp i kommer se ut. Detta för att ni lät er övertalas av ekonomiska intressen och för att ni värderade era länders tillväxt högre än allt annat. Detta för att ni inte vågade utmana paradigmen av idag, inte vågade utmana gamla sanningar.


Det där side eventet som Al Gore skulle föreläsa på… Insane. Folk stod utanför Niels Bohr-rummet minst en halvtimme innan och fem i ett var salen knökfull. Har jag fått höra.

Fem i ett befann jag mig istället utanför fina Bella Vista-restaurangen och filmade när WWF-Maria (från Norge som jag berättat om innan och som videobloggar för Norska Dagbladet) intervjuade Norges utrikesminister (I think).

När han och hans kompisar satte av mot Niels Bohr hängde jag och Maria på i förhoppning om att komma in på föreläsningen. Vi väntade i tjugo minuter kanske men de släppte knappt in viktiga pesoner längre.


Jag och Al Gore har gemensam umgängeskrets. Foto: vän Astrid.


Nu är jag äntligen inne på Bella Center. Jag tog tåget från Kristianstad 8.23, somnade innan vi ens kommit till Hässleholm och sov i en och en halv timme. Vaknade på Malmö C och såg att klockan var 9.43. Vid tio över tio klev jag av i Örestad för att ta metron mot Venlöse och Bella Center. Vi fick veta att stationen vid Bella Center var avstängd så det var bara att börja promenera. Under promenaden såg jag flera grupper bestående av en polis och två militärer promenera omkring.

Ju närmare Bella vi kom desto fler poliser och polishundar dök det upp, staket och avspärrningar och kontroller där vi fick visa vår entrancebadges. Det märks att andra veckan har startat och att statsöverhuvudena är på ingång med större säkerhetspådrag… Det blev väl en halvtimmes köande utanför Bella innan vi fick komma in och gå igenom den vanliga säkerhetskontrollen. Idag, till skillnad från förra måndagen, ville de kolla i min kameraväska och bad mig ta en klunk av vattnet i min flaska innan jag fick gå.

I kön började jag prata med en NGO-kille som hette Wei-Ren, kom från Asien och pluggade teknik och energi på något sätt. Han verkade få för sig att jag inte hade varit här förut och envisades med att visa mig runt och förklara en massa saker. Nu sitter jag ändå här, i EU-paviljongen, kollar min e-mail och läser dagens program. Al-Gore kommer idag och är en av flera föreläsare på en grej klockan 13 om den smältande glaciären.

Idag är den sista dagen på klimattoppmötet man med säkerhet vet att man får komma in, om man inte är delegat. Tydligen ska de börja dela ut ett entrékort till imorgon och det är inte säkert vilka som får och inte får. Jag hoppas jag kan få entré, jag har ju tagit ledigt från den bästa veckan på hela året för det här mötet… Missar lucia, pepparkakshustävling, julpyssel, julfika hos syfröken… Anyway, nu kickar vi igång den här dagen!