JAG FÖRSTÅR INTE HUR JAG LYCKAS. Nu ska ni få höra…

Jag ställer klockan innan jag går och lägger mig. Allt är frid och fröjd. Jag vaknar av alarmet, går upp, äter frukost och gör mig iordning. Packar mina grejer och beger mig av på cykel till Maxi. Femtio minuter senare går jag in, låser upp mitt skåp, byter om och går in i fikarummet. Jag hälsar:
    “Hej!”
    “Hejsan. Allt bra? När börjar  du idag?”
    “Klockan tio.”
    “Jaha… Vad gör du här nu då?”
    Jag vänder mig långsamt om för att kolla på klockan på väggen bakom mig men vet redan innan jag ser den att… och jag kollar och… jo, givetvis! Jag är en timme tidig. KLOCKAN ÄR NIO.

Hur lyckas jag? Jag måste tänkt fel och hoppat över något klockslag igårkväll när jag skulle ställa klockan och tänkte att om jag går upp tio i, sen cyklar jag tjugo i, sen är jag framme tjugo i och sen börjar jag prick och… Och mina föräldrar imorse som bara “oj, vad tidigt du är uppe”. “Ja men jag ska ju cykla, det tar lite tid.”

I vilket fall som helst kunde jag stämpla in vid nio och hjälpa till ute på golvet innan jag skulle öppna min kassa men ändå. Lite lagom surt, det måste ni hålla med om. Ja, och så blev arbetsdagen tio timmar istället för nio och den enda tanke som snurrar i min skalle är att om det varit söndag skulle jag tjänat 2000 kr istället för 1000 kr på den här jävla dagen. Fan.

Åh, jag är supertrött. Imorgon jobbar jag nio timmar. Fy fan, om man får säga så. 10-19, drygaste tiden någonsin och dessutom i kassa 11. Jaja, pengar är alltid pengar… (Fast det är inte ens söndag imorgon, mini-OB med andra ord!)

Jag hade tänkt transportera mig till Maxi med cykel, efter jobbet cykla till Friskis och gymma lite och sedan cykla hem. Förhoppningsvis orkar jag rensa garderoben då, eller så stupar jag i säng direkt. Det senaste vore kanske bäst eftersom lördagen =
- jobb till 21,
- direkt till förfest hos Katta (gamla friidrotts-Katta, inte barndoms-Katta),
- utgång på Martin & Martin i Åhus OCH 
- sova över hos Katta tillsammans med ett gäng brudar från förfesten!

Paaaarty, party! Hittar kanske Hollywoodkärleken?

Filmkvällen med Katta var precis sådär mysig och trevlig som de alltid brukar vara. Vi körde till stan och hyrde film, köpte godis och beställde pizza. Made of Honor, eller Brudens bäste man, hette filmen. Det var en sån där romantisk komedi som antingen blir en superhärlig feel good-film eller en tragisk ångestfilm.

Jag undrar om livet är så där på riktigt, någonsin. Om de där romanserna verkligen existerar och om det finns folk som lever så där och upplever sådana saker. Allt från blixtförälskelser till vänner som efter 10 år kommer på att de egentligen älskar varandra. Det har aldrig hänt något extraordinärt i mitt liv och det kommer förmodligen aldrig att göra det heller.
    Sånt händer liksom inte. Jag kommer att tänka på en replik i Harry Potter. Harrys styvpappa låser in honom i garderoben när de upptäcker att Harrys kan trolla. There’s no such thing as magic! Det finns ingen Hollywoodkärlek! Hittepå. ;) (Oh nej, jag är inte bitter.)

Jobb 8.30-15. I kassa 11. För er som inte vet det så är kassa 11 näst längst bort från frysdiskarna, scanningen och de kassorna där folk handlar mest. Det betyder inga människor. De hittar helt enkelt inte dit!

Jag hade emellertid tur idag och fick en liten blond tjej som heter Petronella i kassan bakom mig. Hon sitter i den, om möjligt, ännu folktommare kassan. Kassa 12. Jag har inte pratat med henne innan direkt men hon var supertrevlig, blev så glad! Så överlevde jag dagen som var ovanligt lugn, bortsett från kanske en rusch, vilken kom jättelägligt precis då Thomas kom och petade mig i sidan med en lång pinne och skickade mig på rast.

När jag kom hem blev det kyckling á la mormors recept ute i bersån…

Gud vad jag kommer sakna mammas mat…! Jag kan dock glädja mig åt att det inte kommer bli några fattiga studentnudlar för min del utan att jag ju faktiskt kommer få lagad mat varje måndag till fredag. Frukost, lunch, fika, middag. Helpensionat! (Internat på folkhögskola, that’s to say.)

Kvällen har tillbringats på teater med familjen i Yngsjö. Teater Nostras “Bildsköne Bengtsson”. Han var en omskriven bandit från södra Sverige. Han och “Tatuerade Johansson”. Haha. Jag orkar inte förklara mer - Google is your friend!

Med Azen blev det en myspysig förmiddagsfika på Darins uteservering i det lynniga vädret; ena stunden hettande solsken, andra stunden kyligt molnigt. Sverige, Sverige, Sverige… Efter, för min del, ett par stärkande koppar ekologiskt björnbärste var jag redo att gå till gymmet och Azen till jobbet.

Jag körde lite sittvändning, knäböj, enbensmarklyft, hantelpress och legcurl på balansboll. Jag tog lätta vikter, mest för att känna in mig på övningarna igen. Alldeles för många gånger har man gått ut för hårt i början och skadat sig. Jag vägrar att bli skadad.

Egensytt linne. Avklippta, uppvikta väldigt gamla jeans. Blekrosa Converse, också de från tidernas begynnelse. Väska second hand.

Efter gym, dusch. Efter dusch, Åhus. I Åhus, räkmacka på restaurangen Pråmen med Anton nere i hamnen. Fint. Därefter glass och sen lite snack till och sen bussen tillbaks till stan för min del. Han skulle träna. Jag hoppade dock av i Rinkaby för att gå till Gittes tygkälla och handla blommigt tyg och resår till en vippig midjekjol. Yay.

Vad jag kommer få offra för kjolen? 30 kronor, 50 öre och ca 15 minuter.

Jag är megatrött. Jättetrött. Varmtrött. Gå-runt-i-huvudet-trött. Men innan tolvslaget måste jag beställa en dator därför att ett erbjudande går ut då.

Imorgon ska jag fika med Azen på stan innan hennes jobb. Sedan ska jag gå och gymma lite på Friskis. Det var längesen - och då snackar vi eoner, inte veckor! Efter det ska jag ta mig ner till Åhus och träffa Anton. Nu tryckte jag precis på “Skicka beställning” på Dells hemsida… och inom fem minuter kommer jag ligga i min svala säng (som inte är bäddad än, tusan också!) och sova fem kvartar i timmen.

Jag hade lite lösa planer för idag men inga av dem blev av. Det är sånt som händer, ingen anledning att misströsta. Istället har jag städat båda mina rum, fixat med kläder som låg överallt i hela huset, joggat 5 km och läst lite. Nu börjar rastlösheten smyga sig på så jag tror att det får bli en eller ett par timmar på cykeln.

Jag har verkligen fått upp suget för cyklingen igen. Jag trampar fort, fort, fort fram på små skogsvägar och kommer upp i alldeles för hög hastighet. Cykeln skakar fram över gropar, stenar och rötter och jag halvstår och får spänna hela kroppen för att hålla balansen. Jag är någon helt annanstans då och känslan är jätteskön. Befriande på något sätt. I slutet av rundan pressar jag mig till det yttersta. Trampar, trampar, trampar trots att det bultar och bränns i låren och svider i lungorna. Jag kan förstå hur man som typ Lotta kan gilla spinning så mycket men jag förstår verkligen inte hur man hellre vill cykla i en tråkig hall än utomhus i naturen!

Löpningen idag var inte lika skön. Det ömmade i vristerna och i höger knä så jag var tvungen att ta det lugnt. Det var i och för sig längesen jag sprang nu så jag förmodar att det handlar om uppvärmning innan kroppen vänjer sig igen.

Bilden har inget med inlägget att göra men… Emmy, till vänster är Lotta!

Det blev väl en femtio minuter lång cykeltur. Det var skönt. På vägen hem stannade jag på Ica Nära i Arkelstorp och belönade mig själv med senaste numret av ELLE. Innan jag lyxar till det för mig ska jag dock duscha och dricka en liter vatten till!

Sitter och sms:ar med Emmy. Vi tänkte se The Proposal på bio klockan 21.15 ikväll men den gick ju bara klockan 18.00. Så nu har jag messat över andra alternativ. Vi får se vad det blir av kvällen…